onsdag 30 december 2015

Ö-lista

 

Skopelos ÅJ




Koufonissi ÅJ
Under de senaste åren har det blivit en del resor till den grekiska övärlden. Solsäkert och trevligt bemötande och man kan om man vill undvika de värsta turistfällorna på ett väldigt enkelt sätt.
1200 till 6000 öar beroende på om man räknar alla kobbar och skär eller inte. Jag har varit på sju stycken öar om man undantar i sammanhanget bamsingen Kreta. Dags att lista dessa sju då 2016 års resa bokats i dagarna. Tre nya öar i Joniska havet denna gång. Kykladerna och Sporaderna har besökts tidigare så det är dags att byta ögrupp. Nedan kommer ett kåseri om vedermödorna i Grekland, tidigare publicerat i tidningen Länsposten, juli 2013.

En närking på resa

   Det var dags att lämna Närke för en utlandssemester. Tveksam, med mycken tvekan hade jag gått med på att överge den svenska sommaren med åska, regn, drivis och hagel för den grekiska övärlden. Jag framhärdade fördelarna med en svensk midsommar på altanen med regnet smattrande mot takplåten eller en tältsemester med regnskurar och mjukt knäckebröd som en följd av fukt, dagg och juliregn. Jag förlorade diskussionen och styrde kosan mot den grekiska övärldens tryckande sol och garantier om salta bad och ljumma nätter, läckra grillspett och raki.
Efter resan ned med diverse transportmedel och inkvartering på hotell skulle vi omedelbart till stranden. Barfota blev första upplevelsen skållade fotsulor då sanden säkert höll en temperatur av femtio grader, i alla fall den sand som låg stilla, för en del av sandstranden fanns ständigt i luften och fyllde ögon, öron och mun vilket gjorde smaken i munnen något sträv. Efter några dagar hade vi tröttnat på att ligga på sanden och hyrde strandbäddar till en hyggligt billig penning.  Bekvämt får jag säga, om det inte varit för den där greken, som tillverkat parasollen av palmblad och armeringsjärn. Han hade tillverkat parasollen efter sin egen storlek och var kort så att en reslig närking som jag rispade flinten i armeringsjärnen varje gång  jag reste mig för att gå och bada.
Ja, bada förresten saltvattnet gav lock i öronen och sved i alla sår man eventuellt hade på sin kropp och fick man en kallsup av det salta medelhavsvatten smakade det salt i flera timmar efteråt. Man fick dricka ännu mer flaskvatten än vanligt för att få bort saltsmaken i munnen och turerna till toaletten blev täta som en svensk granskog på grund av detta ständiga pimplande. Men man skall väl inte klaga när regnet stod som spön i backen hemma på Närkeslätten. Solen kunde till slut bli lite tjatig. Jag undrar om det finns ett ord för dåligt väder på grekiska eller moln för den delen. Vad pratar grekerna om egentligen när de träffas och ”kallpratar”, i brist på annat är det nog vind, en nog så viktig faktor i Kykladerna. 
Stol ÅJ
   Efter några dagar började huden att streta och min kropp började anta en grisrosa nyans och jag såg med avundsjuka blickar på resesällskapet som mer och mer liknade en brunbjörn. Det började bli svårt att sova, men även att sitta på serveringarnas rottingmöbler som gav avtryck i det rosafärgade hullet samtidigt som öronen plågades av den entoniga bouzoukimusiken. En musik som förföljde mig överallt i affärer, souvenirbutiker och på caféer.  På restaurangerna pådyvlades jag bröd med mjukt innanmäte och en brödskorpa som fick gommen att se ut som en hockeyrink i tredje perioden. Måltiden avslutades med en lokal specialitet som definitivt inte var alkoholfri och inte kan man beställa grekiskt kaffe. Det är allt annat än svenskt och serverades i löjligt små koppar med mängder av sump!

   Kvällarna avslutades alltid med att man skulle stänga balkongdörrar man hade på rummet för att luftkonditioneringen skulle fungera som tänkt, men man haltade svärande i säng efter att man slagit stortån i piggen som håller dörrhaspen på plats.
Det bästa med att åka från Närke är att man får komma hem igen, borta bra men Närke bäst.


Min ö-lista är den som kommer här:

7. Andros 
En trevlig ö, lite liten och blåsig kanske. Härligt boende, men utbudet av restauranger och stränder är ändå begränsat. I den här konkurrensen innehar Andros en sjunde plats, trots spännande naturfenomen och natur.

6. Amorgos
Häftiga stränder med stora höjdskillnader och ett kloster som ser ut att hänga utanpå på en bergvägg.
Här kan man se filmen  Det stora blå varje kväll. Inspelad i vattnen runt ön och öborna är mycket stolta över filmen.

5. Milos
Vi lyckades aldrig få följa med på båtturen till de häftiga lagunerna och klipporna då blåsten höll ön i sitt grepp. Första ön jag fick stifta närmare bekantskap med kackerlackor. Fantastiska vyer med otroliga färger och scenerier som gav oss Star Wars-känsla.
Milos ÅJ

4. Koufunissi
Den minsta ö jag besökt. En liten personlig favorit men så liten så man tröttnar av den anledningen. Här har sällskapet hittat en stenlagun med vildväxande breezers! som är en perfekt avslutning på en stranddag. Klippor och små mysiga tavernor men som sagt i minsta laget.

3. Skiathos
Fantastiska stränder, rikt folkliv och möjlighet till båda parasailing och vattenskidor. Bananabeach för dom som vill solbada utan en tråd på kroppen. Fantastiska minnen från alla de solddränkta after-beach sittningar som genomfördes på ön. Det här är också ön där det största skratten utbrutit.

2. Naxos
En ö som besökts två gånger och där vi andra gången gjorde många nya upptäckter. Ön var också första anhalten på första resan så den satte normen för vårt resande i övärlden. Gymnastiska kypare och härliga stränder med spännande serveringar.

Naxos ÅJ
1. Skopelos
Mamma Mia spelades bland annat in på den här ön. Vår favoritstrand är det ställe som var filmteamets egen privata strand och som nu lever vidare i förfinad form. Shopping, restauranger och stränder i lagom mängd. Ön tål att resas till flera gånger och minnet av när köttbitarna på favoritrestaurangen formligen smälter i munnen lämnar mig aldrig.



   När solen skiner, värmen omsluter den vita nordliga lekamen och sanden är så där lagom ljummen finns det en sak som kan fullända en dag på stranden. Musik, musik som ligger där i luften, omärkligt, men som ändå finns där musik som kompletterar men ändå inte stör upplevelsen av en perfekt dag på stranden. Efter flera års empiriska studier har vårt sällskap kommit fram till den optimala musiken och optimala artisten, Sade. Sade har den där sammetslena rösten som inte stör men ändå ger stranddagen det där lilla extra. Så ett råd till alla stranddiskjockeys spela Sade. 
   Avslutar listan med ytterligare en reflektion av den grekiska övärlden och längtar redan till att ta reda på vad den Joniska övärlden har att erbjuda.





Tuppen och Delfinerna

Tuppen gal och syrsorna gnisslar
outtröttligt i morgonsolen.
Vinden tar tag i olivträden,
får dem att bölja som det azurblå havet.
Klippan som omges av vattnet
slits outtröttligt av det salta, ljumma, eviga.
Solen är den obestridliga härskarinnan
domarinnan av bouganvillians öde.
På redden ligger de vita jättarna
värdigt och väntar
imposanta och törstande efter beröm.
Getherden driver sina magra getter
på sin odyssé genom de nedtorkade
bergen, där tiden stått stilla,
flitig som myran i den sjunkande solen.
De ljumma vågorna vaggar de små delfinerna
till sömns i det stora blå.
I arkipelagen på de soldränkta öarna
har livet andra prioriteringar.
Hundar, katter och bouganvillian
i en saltstänkt blandning.
Inget är svårt
Inget är omöjligt







söndag 27 december 2015

Annandagsbandy

   Länge sedan jag var på en bandymatch. Överdoserade under några år i slutet på 00-talet med
mängder av matcher och träningar som ledare och åskådare. Lite medgångssupporter verkar jag också alltså vara då ÖSK aldrig varit så långt nere i seriesystemet i hela föreningens historia. Motgång, i kombination med ett kylskåp till arena ger anledning till att inte gå så ofta i min tidbok. När dessutom alla spelare går på export och föreningen inte lyckas behålla talangerna ger man lätt blåfrusen upp sitt engagemang.
   Men nu var det annandagsbandy och dessutom ett unikt länsderby på den stora bandydagen.
Lillebror mot storebror, rutin mot ungdomlig entusiasm eller Nitro/Nora mot ÖSK.  Faktum var att lokaltidningen lyckats få upp intresset på den egna redaktionen så skriverierna lockade 1100 personer till den iskalla skokartong som fungerar som bandyhall i Örebro.
ÅJ
   Ungdomarna i ÖSK anförda av ålderman Lasse Bush 37år vann med 7-4, en rättvis seger med en formstark Johan Blom som levande vägg i målet under första halvlek. Blom räddade en straff och ett friläge, matchavgörande räddningar redan i matchens inledning. Då gjorde det inte så mycket att han var ute och plockade äpplen vid ett av Nitro/Noras mål i andra halvlek. Efter att Nitro/Nora tidigt rakat in ledningsmålet vände ÖSK på matchen till 2-1 i halvtid och sedan de fått ketchupen ur flaskan i början av andra med tre snabba mål hängde Nora med sina hjälmar och kunde trots en spurt i slutminuterna aldrig riktigt oroa de unga ÖSK-lirarna. En spännande match om än inte välspelad.





   Mycket stod på spel i detta derby. Poäng, tabelläge, självförtroende och framförallt prestige då Noras spelartrupp till stora delar består av äldre fd ÖSKspelare med Thomas Knutsson och Jesper Bryngelsson som rutinerade anförare. ÖSK vill bygga ett nytt lag mot en ny storhetsperiod med unga spelare och har genomgått en smärtsam generationsväxling de senaste åren.
Klassisk pausunderhållning, Rolba   ÅJ

  Det som slog mig mest är att ÖSKs volleykunskaper i försvaret är ett förbättringsområdet för tränare Eriksson. Men det finns alltid att jobba på för ett lag i utveckling Stod också och längtade efter speaker Borehed som tydligen även han råkat ut för en generationsväxling. Kul att bandy fått ett uppsving i distriktet denna säsong. Hoppas innerligt att det inte är en dödsryckning.

Matchen får 5 Markaskogar av tio möjlig i betyg


måndag 21 december 2015

Alla är lika mycket värda


ÅJ
   Fick tips om att besöka Highgate cemetary i norra London nu senast jag var på besök i stan. Det är en kyrkogård som har blivit ett turistmål för många. Flera kända personer har sitt sista vilorum där som Douglas Adams, författaren till Liftarens guide till galaxen och Sex Pistols kontroversielle
ÅJ
manager Malcolm McLaren, men även många andra. Men den mest kände är nog författaren till Das Kapital, Karl Marx.
Hans gravsten är den enda på östra kyrkogården som är stor, ståtlig och välskött. Prydd av en enorm byst av Marx själv. Hans grav pryds alltid av en liten bukett färska blommor. Alla andra gravar på den östra delen av kyrkogården utom några få är övergivna av sina anhöriga och övervuxna av murgröna. På den västra delen av kyrkogården får man inte ens komma in på på grund av rasrisken då gravmonumenten långsamt vittrar sönder övergivet i den brittiska öns fuktiga klimat. Här kommer man bara in om man beställer tid med guide.
ÅJ
  Visst är det en paradox när jag dagen efter går på Portobello Road och ser huset där George Orwell satt och skrev Animal farm 1945Orwell själv en sann kommunist som stred för den röda sidan i spanska inbördeskriget, gillade inte när makten korrumperade. Han skrev boken som en satir med den ryska kommunistiska makteliten som måltavla. George Orwell en gång kommunismens förkämpe och Marx jämlike vad gäller kommunistisk ideologi och syn på människors lika värde. Tyvärr har då minnet av Marx i form av stenen på Highgate cemetary fått mer gestalten av ett av ledardjuren  i Animal farm. Det tror jag varken Marx själv eller Orwell hade gillat.

söndag 6 december 2015

Bo Kasperteater

ÅJ
   För sjunde eller åttonde gången var det dags att se och lyssna till en Bo Kasperkonsert. De fyra, numer gubbarna, är inne på sitt 24:e år som band men behåller fortfarande greppet om den svenska mjukrockpubliken. En stilla rock, uppblandad med latinamerikanska toner såväl som Jan Johansson-inspirerande melodislingor.
De är inte några entertainers på scen och Bo Sundström erkänner till och med sina brister som

ÅJ
ÅJ
dansare, men det struntar han i och bjuder på sig själv som den självklare frontmannen med sneda danssteg och glömda textrader. Bandet spelar med hantverksmässig stolthet och gör en konsert som det råder lite delade meningar om bland publiken.
"Den bästa som de gjort." "Basen hördes ju inte alls, vilket var irriterande." "Jag hade velat hört mer rock." Medan jag själv tyckte att inledningen var försiktig och trevande men sedan aldrig riktigt lyfte mot de rockigare höjderna. Trots det var publiken med på noterna när senaste P3-plågan "Håll ut" spelades. Det som lyfte kvällens gig i ett nyrenoverat konserthus var annars den två man starka blåssektionen. Blås på en Kasperkonsert ger alltid en ytterligare dimension och jazzfunkigare känsla. Att sedan se Malmgrens slitna elbas är som att återse en gammal vän. Den måste hängt med i hela hans Kasperkarriär. Tyvärr kom aldrig "I samma bil" där man använder sig av dubbla elbaser. Satt lite och väntade på den annars.
   Den här gången tog också bandet ut i lite i svängarna och körde några av sina äldre låtar i nya arrangemang. Även om "Puss" och "Hon är så söt" från första skivan "På hotell" fick behålla sina starka originalarr.
   Känner mig lite kluven till vilket betyg jag skall ge konserten. Jag skulle vilja ge ett högt betyg men jag har sett dom bättre, men det här var inte dåligt heller. Kanske har lyssnat för lite på senaste skivan.

Konserten får 7 av 10 Markaskogar i betyg.

tisdag 1 december 2015

Kines

   Faktum är att jag blivit kallad kines förut eftersom min ögon är något sneda men nu var det helt nya skäl som gjorde att jag togs för att vara asiat.
   I London är det inte helt enkelt att komma in och få äta på restaurang. Väljer man dessutom en av
Queensway´s två populärara kinesrestauranger får man dessutom köa en stund och skriva upp sig på väntelistan. Dessa ställen är populära hos både turister och londonborna, inte bara inflyttade kineser. Vi svenskar som gillar området som heter Bayswater, vi gillar också krogarna trots att den ena har det för oss svenskar det mindre smickrande namnet "Toa kitchen". Det finns inte bara dessa två utan pubar, trattatorior och andra restauranger från jordens alla hörn som sätter smaklökarna i spinn på Queensway.
   Nåväl vi ställde oss i kö för att bli uppskrivna på väntelistan. En ung man med kinesiskt ursprung och kort tid i Europa frågade mig:

"What is your name?" på oefterhärmlig engelska med kinesisk brytning.
För några sekunder brottades jag med mitt och min frus efternamn i mitt huvud. Hilltorp blir ofta Hilton, Hilltop, Hiplor eller något dylikt så det fick nog bli mitt namn, men jag tänkte om jag pratar långsamt och betonar stavelserna skall det nog gå fram. Det är ju i alla fall Sveriges vanligaste och i mitt tycke vackraste. Så jag sa:
"Jo-han-son"
Han svar kom lika snabbt som överraskande.
"Are you chinese?"