Ett nej kan aldrig betyda ja!

   I veckan var jag på en föreläsning om var de sexuella övergreppen har sin grund i dagens Sverige och Europa, genus eller kultur? En komplicerad fråga som har lika många vinklingar och möjliga orsaker som det finns snöflingor i en snödriva. Det finns egentligen ingen klar skiljelinje politiskt eller ideologiskt i hur man tänker och tycker som opinionsbildare i den här frågan. Gruppen som var tillsammans med mig på föreläsningen hade i uppgift att reflektera och göra egna blogginlägg utifrån frågan och samtidigt läsa varandras inlägg och reagera på dessa. De hade även innan föreläsningen sett på filmklipp och skulle sedan läsa flera artiklar som tagit olika ståndpunkt i debatten. Det hade varit intressant om gruppens medlemmar skrivit fler inlägg så man kunde följa deras eget reflekterande och följt eventuella förändringar i synsätt och deltagarnas utveckling av tankemönster.
   Själv är jag efter en veckas tänkande och reflekterande klar över varifrån grunden till problematiken ligger av de två olika ståndpunkterna, genus och kultur.
   Min åsikt hamnar på genus, men eftersom de flesta, om inte alla, kulturer är patriarkat så blir skiljelinjen mellan de två sidorna svår att se. I grunden är det genus som är huvudorsaken till dessa sexuella trakasserier och övergrepp som sker i bland annat Europa just nu.  De som får stort massmedialt genomslag just nu i kölvattnet av den stora flyktingvågen från framförallt Syrien under hösten 2015.
   Historiskt sett har mannens större fysisk styrka varit den största tillgången för människors överlevnad sedan människosläktens början. Detta i kombination med att kvinnor fött barn vilket fram till mitten på 1900-talet varit förenat med livsfara och gett kvinnor ett ännu större fysiskt underläge. En enskild kvalité som påverkat människosläktet i tusentals år, påverkat balansen mellan könen och gjort mannen till den dominerande. Oavsett andra kvalitéer. Nu plötsligt börjar männen tappa sitt överläge då den fysiska överläget spelar mindre och mindre roll i dagens samhälle och värld. Sjukvårdens framsteg har gjort att kvinnors barnafödande nästan inte innebär dödlig risk längre.
   Hur skall då en del av männen kunna fortsätta att hålla sin inbillade och nästintill nedärvda makt över kvinnor?
   Jo, sexuella trakasserier i olika former. Något som alltid funnits, men som nu dras fram i ljuset på ett sätt som inte gjorts tidigare i människosläktets historia. Inte vackert eller klokt, men nog är det så. Arvet är starkt och oundvikligt för mannen. Jag önskar det vore annorlunda.

ÅJ ur boken Text och Bild Johansson/Sjöberg 2011

Rockkungar på slottet

Anders med glada besökare ÅJ

   Precis som Little Big Man och Forrest Gump har Örebrobaserade fotografen Anders Erkman turen eller snillet att dyka upp vid rätt tillfälle och finnas med i händelsernas centrum. Att han dessutom är beväpnad med kameran vid dessa tillfällen är besökarnas smala lycka.
   En lång karriär som fotograf på Nerikes Allehanda, kröns av en utställning med rockikoner i utställningen Rockbilder och bilder i folkton. Under helgen kan man ta del av mängder av bilder i Slottets Länssal tagna i Sverige under reportageresor för tidningen.
   De flesta av rockhistoriens storfräsare finns fångade med linsen av Erkman, medan de mer nytagna bilderna har en mer lokal prägel och en annan musikalisk inriktning. De senare bilderna är i färg medan de äldre är svartvita vilket är det bästa formatet enligt mig.

Knopfler, Bowie och Collins ÅJ

McCartney i focus ÅJ

Svartvita rockbilder i grodperspektiv ger en mängd av nyanser och kontraster i bilderna som hjälper till i mytbildningen av rockens stora.


 



Kungar i rock finns det gott om men drottningarna är i minoritet, såväl i verkligheten som på utställningen. Denna brist uppvägs av de fantastiska bilderna som ger musikhistorien rättvisa med början sjuttiotalet och fram till dagens datum. Internationella såväl som nationella stjärnor blandas med lokala förmågor på rockens estrader.


Utställningen får 9 Markaskogar av tio möjliga i betyg.

Inspector River

   En svensk immigrant i London spelad av Stellan Skarsgård som enstöringen John River. Han är inte bara en enstöring, han ser och pratar med döda också. Parallellerna till Antonius Block i Det sjunde inseglet finns. Rivers ensliga dialog med de döda sker publikt och gör honom till en kuf och en person som anses lida av mentala rubbningar av kollegor och chefer.

svenskfilmindustri.se

Skarsgård spelar den svårmodige svensken som kommit till London vid fjorton års ålder och sedan gjort karriär inom polisen. Fåordig, egensinnig och med en karaktär som lockar få medarbetare löser Inspector River svårlösta brott och när hans kvinnliga kollega faller offer för en kula blir hans besatthet om möjligt värre än någonsin. Under tiden som han och hans nya kollega Ira King försöker lösa polismordet reder de upp andra knepigheter längs vägen.

Det här är en originalserie från Netflix som gör att jag faller offer för trenden att se hela serier i ett sträck. Ser klart serien i ett nafs jämfört med det traditionella teveformatet med ett avsnitt i veckan. Spänningen går att ta på i den här täta sex episoder långa serien. Engelsmännen har här gått utanför ramarna för traditionella serier och med Skarsgårds polisporträtt känns det som de brutit ny mark och gjort en serie som kombinerar det bästa i engelska och svenska deckarserier. Tempot är lugnt och eftertänksamt, smått skandinaviskt, och sedan slipat och finjusterat av de engelska hantverkarna i deckargenren. En lyckad kombination som ger en serie avsnitt som håller tittarnas intresse på topp.
Serien Inspector River får nio Markaskogar av tio möjliga i betyg.

The Globeandthemail.se